Utgivna Nummer

Artiklar

Människors lika värde – en skiss

Roger Fjellström

I min artikel skisserar jag en utformning av den vida spridda men likväl dunkla och inte sällan kontroversiella föreställningen att alla människor har lika värde. Artikeln utgår från ett klargörande av det värdebegrepp som här skulle vara aktuellt: att det handlar om ett hos oss inneboende (eller inherent) värde utan villkor och grader. Det är en märklig tanke, det skiljer radikalt inneboende värde från vanligare former av värde som återfinns i etiska diskurser, vilka anger ett eller flera, och vanligen naturliga förhållanden såsom villkor för att värdet ifråga tillordnas något/någon – relationer som uttrycks i etiska värdeprinciper. De vanliga värdena karaktäriserade Immanuel Kant som "prisvärde", dvs. något villkorligt, graderat, möjligt att förvärva och förlora. Detta gäller inte om inneboende värde. Dess innehåll kan därför framstå som tomt, men enligt dess försvarare är det ovanligt starkt, och det antas finnas övergripande skäl för att vi ska tillskrivas det. Dessa framgår av ett jakande svar på denna fråga: Finns någon generellt acceptabel värderande instans som är sådan att den gör det rimligt att tro att vi människor, bortom våra höga eller låga prisvärden, har ovillkorligt inneboende värde? I artikeln utarbetas tanken att så är fallet, nämligen genom att vi antar att en ideal mänsklig observatör ställd inför varje människa i hennes helhet skulle omfatta vederbörande med villkorslös kärlek. Detta komplexa metaetiska förhållande kan förenklat sammanfattas så, att vårt inneboende värde ligger i det att vi oavsett allt är värda att älska. Denna mäktiga tanke, tänker jag mig, utgör grundvalen för etikens principer, exempelvis den att det finns mänskliga rättigheter, eller att vi bör handla så att vi åstadkommer största möjliga lycka för största möjliga antal. För tänk, om alla människor inte vore värda att älska, varför skulle vi då hylla universella rättigheter, eller varför borde vi göra alla lyckligare?

Fulltext (pdf)